..och pussar Lukas lite extra.
Ofantligt tacksam för att vi fått hämta honom på skolan idag, precis som igår.
Att han sitter här och äter fler pepparkakor fast jag sagt åt honom att sluta.
Att höra honom säga "jäklar" i smyg, eftersom han vet att han inte ska säga så men kan inte låta bli för det är ju så himla kul ord att säga.
Att jag kommer att få bråka lite på honom i kväll när han krånglar vid tandborstningen.
Att han kommer smygande in till oss i natt och kryper ner i sängen mellan oss ( fast nu har han ju faktiskt sovit i sin egen säng hela nätterna ett par gånger!)
Ja jag är tacksam för att han finns i våra liv.
Nej, tacksam räcker inte!
Det finns inte ord!
Fick ett samtal för en stund sedan.
Det mest fruktansvärda har hänt en arbetskamrat till mig.
Det som inte får hända!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar